Biografier är en knepig genre. Man vet aldrig vad som är äkta och vad som är påhittat i en sådan här film. Vi får följa Tove Jansson från 1944 och ungefär 15 år framåt, hennes konstnärliga kamp, vilda festande och komplicerade kärleksrelationer. Hon framställs som en oerfaren debutant, både vad gäller konst och kärlek, och som aldrig får några stipendier, men när filmen börjar är hon 27, och då hade hon i verkligheten haft två längre relationer, var etablerad både som författare och konstnär, och hade fått flera stipendier.
Vilka andra friheter filmen har tagit sig vet jag inte, men den ger Tove ett djup och en färg jag aldrig sett förut. När man läser till exempel Wikipedia-artikeln får man i sammandrag veta att först hade hon ett kort förhållande med den, och sen hade hon ett långt förhållande med den och så gav hon ut den boken och så vidare. Här får man fram känslorna på ett helt annat sätt. Framför allt Alma Pöysti som spelar Tove gör en väldigt bra rolltolkning, och även flera av de andra skådisarna gör fina insatser. Det enda jag tyckte var svagt var att Shanti Roney som spelar ålänningen Atos Wirtanen är inkonsekvent i valet av dialekt. Ibland är det rikssvenska, ibland ett försök till någon slags finlandssvenska. Även regin och kameraarbetet är bra, men klippningen är konstig på några ställen. Helt plötsligt har hon gett ut en bok, mellan två scener, och detta nämns inte. Ett exemplar av boken bara står där i hennes bokhylla, som att det var någon annans bok. Sex av Muminböckerna gavs ut under den period som filmen omfattar, men detta tas bara upp i en kort scen mot slutet. Däremot får den tecknade serien om Mumin stor plats.
Jag fick frågan om filmen skulle varit intressant i sig själv, även om den inte hade handlat om just Tove Jansson. Och jo, det tycker jag nog. Visst är den stora poängen med filmen att den handlar om en känd persons liv, men kärleksdramat står ändå på egna ben.
Av Anders Hultman, oktober 2023.
< Förra filmen |
Nästa film >
Till listan över filmer